5. Att ändra sig…

“Autopiloten är på. Jag lutar mig tillbaka i cockpit och slappnar av. Byter några ord med styrman. Helt plötsligt hör vi på radion att ett oväder dragit in västerifrån vilket sannolikt innebär en deviation. Det är bara att ställa om kursen.”

Det är ok att ändra sig, säger man ibland, men frågan är om det alltid är så? Eller gäller det bara i vissa fall, under vissa omständigheter?

Professionellt eller privat?
Är det någon skillnad på om man ändrar sig i professionella eller privata sammanhang? Är det viktigare att bibehålla riktningen i professionella sammanhang för att därigenom uppfattas som konsekvent och stringent?

Chef eller anställd?
Är det svårare för en chef än för en vanlig anställd att riva upp beslut och ändra sig? Är det en större prestigeförlust ju högre upp i organisationen man befinner sig?

Bara om man är så illa tvungen?
När “oväder är på gång och det börjar blåsa upp till storm” – är det kanske bäst att ändra sitt beslut innan det hettar till och man hamnar i orkanens öga? Det vill man ju undvika till varje pris… Då om någonsin är det dags att backa och fatta ett nytt beslut.

Är antalet som berörs avgörande?
Är det lättare att ändra sig om färre påverkas av beslutet? Om vi exempelvis tänker på beslutet om Saabs konkurs så visste väl många att det var på gång och de flesta visste att det skulle komma, förr eller senare. Trots detta dröjde beslutet. I den situationen berördes många och rädslan att ändra sig trots att man såg att det gick åt fel håll var kanske större än om det handlat om ett mindre bolag?

Är det lättare att ändra sig om vissa påverkas?
Är det lättare att ändra sig om de personer som berörs är vänliga och snälla människor än om det handlar om mer “besvärliga människor” som står på sig och är beredda att stå upp för sin rätt?

Är det lättare att ändra sig om man har ett bra skäl?
Är det mer försvarbart att ändra sig om det finns en bra utifrån kommande orsak att framhålla? Sämre konjunktur, dåligt väder, konkurrens från Asien, sämre ekonomi, bristande resurser eller sämre beläggning kan vara skäl att referera till som kan kännas trovärdiga eller åtminstone ge alibi för varför man ändrat sig.

Är det möjligt att ändra sig utan att behöva förklara varför man ändrar sig? Måste man ursäkta sig genom att berätta varför? Kan man inte bara få säga, “Jag har ändrat mig, Punkt.”

Vad är det som gör att vi vill till varje pris vill veta varför? Hur viktigt är skälet egentligen när beslutet väl är fattat? Vad är det som gör att vi måste redovisa alla våra skäl bakom ett beslut? Är beslutet ändrat så är det – viktigare är väl att se vad det innebär och vilka åtgärder som krävs i och med det nya beslutet och de nya förutsättningarna.

Som parallell kan dras Juholts avhopp där man från medias sida försöker gräva fram orsaken till att han ändrat sig och hoppar av. En förklaring har givits men man nöjer sig inte med det utan gräver vidare för att hitta vad man hoppas är ett helt annat skäl. Tänk vad mycket energi som läggs på att få fram varför. Nej, bästa journalister, dags för er att höja blicken och titta framåt istället.

Själv vidhåller jag att:

“När man har modet att ändra sitt beslut visar det att man faktiskt är klokare idag än igår.”

Detta citat tror jag är applicerbart på oss alla – ja, även för herr Juholt.

2 comments for “5. Att ändra sig…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *