“Vi lättar från marken, vingarna bär och planet stiger uppåt. Det pirrar lite i magen men det går snabbt över när vi kommit en bit upp i luften. Med ett “ka-bom” fälls landningsstället in. Vrålet från startmotorerna går över i ett mer jämt surrande. Vi har börjat vår resa uppåt…”
När ett beslut är fattat känns det ibland lite osäkert. Gjorde jag rätt? Vad kommer detta att innebära? Skulle vi ha väntat? Eller valt en annan väg?
Men oavsett är vi nu på väg. “Alea iacta est” – tärningen är kastad. Vi är i luften. Det går inte att kliva av.
Det är bara att åka med… eller möjligen…. ta på fallskärmen och hoppa…
