“Jag har en lång startbana framför mig, planet står alldeles stilla och väntar. Jag ökar varvtalet och motorerna rusar igång med ett dån. Tiden stannar upp – står stilla för en sekund – och sedan wroooooom rullar vi iväg.”
Vad är det som gör att vi väljer att rulla igång? Vad får oss att fatta beslut om att verkligen agera, att göra något?
Som privatperson utövar vi alla ett personligt ledarskap. Vi styr vårt liv och vilken väg vi vill gå. Som något uttryckte det: “Vårt liv utgör summan av alla våra val.” De beslut vi fattar formar tillsammans vårt liv. Om man ser det så blir det här med beslutsfattande oerhört viktigt!!
Som chef eller ledare har du betalt för att fatta beslut. Du fattar ofta beslut som påverkar andra människor i hög utsträckning. Ditt beslutsfattande är viktigt!
Oavsett i vilken situation vi befinner oss i, låt oss anta att vi har kommit till en punkt då vi inser att det krävs att vi fattar ett beslut – eller att omgivningen förväntar sig att vi ska fatta ett beslut. Vi upplever då ofta att vi befinner oss i en form av osäkerhet. Den lilla sekunden på startbanan innan vi drar på full gas och påbörjar starten kan ibland kännas lång. I verkliga livet är perioden av osäkerhet innan vi fattar beslut många gånger betydligt längre än när vi befinner oss på startbanan. En hel mängd tankar hinner passera. Vi genomgår, som det så ofta kallas, en beslutsprocess.
Det finns många teorier och mycket forskning kring beslutsprocesser. Ofta talas om att vi behöver bra beslutsunderlag när vi fattar beslut på vår arbetsplats. Även personliga beslut kräver att vi tänker igenom och skapar ett form av beslutsunderlag för oss själva.
Nedan lyfts några steg som jag tror vi passerar igenom i beslutsprocessen. De syftar till att vi ökar vår kunskap och ser konsekvenserna av olika alternativ – allt i förhoppning att minska vår osäkerhet. De anges i en viss ordning nedan – men de kan i princip hanteras i vilken ordning som helst:
Personliga/privata beslut
- Vad ger mest nytta för mig/oss?
- Vad ger minst problem?
- Vad är bäst för omgivningen/familj/vänner?
- Vad är bäst på sikt?
Eller om jag är beslutsfattare i en organisation eller driver mitt eget företag:
- Vad ger mest nytta/lönsamhet för verksamheten?
- Vad ger minst negativa konsekvenser?
- Vad ger mest nytta för våra anställda/kunder/leverantörer/intressenter?
- Är det förenligt med vår långsiktiga vison/policy/plan/strategi?
Som synes ovan så är frågeställningarna liknande vid professionella och personliga beslut. Vad händer när vi logiskt går igenom vår beslutsprocess? När vi fått “mer på fötterna” och all fakta är redovisad. Vad är det som gör att vi verkligen fattar beslutet? Vad är det som får oss att dra på full gas och köra på?
En del människor beskriver att de fattar beslut utifrån “magkänslan”. Frågan är: Kan det vara magkänslan som tar över efter det att vi gått igenom vår mer logiska faktainsamling och sett över konsekvenser och effekter? Är det magkänslan som gör att vi säger “kör”? Och vad är magkänslan egentligen? Bygger den på våra drivkrafter? I en given situation kan vi anta en av följande drivkrafter:
- Positiv drivkraft: Vi vill utvecklas, vi vill vidare, vi ser nya mål, vi ser fram emot något bättre, vi vill ha förändring
- Negativ drivkraft: VI är rädda, vi känner tryck utifrån, vi är pressade och stressade, omgivningens förväntningar gör att vi fattar ett visst beslut.
- Ingen drivkraft: Vi åker med och fattar inget beslut. Vi flyter med, som att åka luftballong, vi glider med, vi vet inte riktigt var vi är på väg, men det är inte så viktigt.
Eller… kanske kan vi ta bort hela diskussion ovan och bara fokusera på en enda fråga som är den som styr mest – både i privata och professionella sammanhang? Kanske är det när vi vågar titta på denna fråga som vi får kontakt med vår magkänsla? Frågan är:
“Vad vill jag själv egentligen?”
Det är en fråga som landar tillbaka i våra egna värderingar; vad vi vill stå för, hur vi vill leda, hur vi vill leva, hur vi vill utvecklas och var vi vill befinna oss. Kanske är det i slutändan vår egen inre vilja och önskan som gör att vi tar steget – och drar på full gas… och fattar beslut…. och vågar lämna startbanan och lyfta från marken – på väg mot nya mål…?